Hösten är här

Den fantastiska hösten är här. Den kommer med kyliga vindar och sol på himlen. Träden ändrar färg och det finns inget bättre än långa höstpromenader. Det tycker i alla fall min mamma, men jag håller inte riktigt med. För det första får jag solen i ögonen när jag ligger eller sitter i min vagn och för det andra vet man inte om man ska svettas eller frysa. De senaste dagarna har jag inte heller tyckt att det har varit roligt att åka vagn överhuvudtaget. Oftast slutar promenaderna med att mamma får bära mig, kul tycker jag, mindre roligt tycker mamma. Vi har i alla fall varit nere vid Mälaren två dagar i rad. Igår var jag och mamma på besök till tant Lisa (mammas jobbarkompis) och hennes son Kalle. Kalle är född i februari och betydligt större och coolare än mig, men jag jobbar på det :-) Vi lekte lite tillsammans innan våra mammor bestämde att vi skulle ut i det fina vädret. Kalle hade en jättefin röd bil.

Vi gick ner mot Vinterviken men fortsatte sedan åt Mälarhöjdshållet. Vi stannade till vid Klubbensborg och tittade på någonting som flög i luften. Mamma berättade att den konstiga saken kallas för en helikopter. Den var jättehäftig och det var en farbror som stod brevid och styrde vart den skulle åka.

När vi tittat klart på den häftiga helikoptern fick mamma och tant Lisa bergsbestiga backen upp mot Mälarhöjden och efter detta hade dem gjort sig välförtjänta av en fikapaus på cafét Nästan Hemma. Kalle fick sitta och titta på och jag fick som vanligt ligga i vagnen.

Efter en lång och trevlig promenad, med ett matstop på en parkbänk för min del, kom vi åter hem till Lisa och Kalle. Kalle skulle få gröt, jag tycker att det såg jättesmaskigt ut. Undrar när jag ska få äta sådan mat? Sent på eftermiddagen bar det av hemåt för vår del och jag somnade av utmattning i bilen.

Idag var det dags igen, en till promenad... Jag och mamma träffade tant Ylva och Hilda nere vid Sätra båtklubb. Solen sken och alla var glada...till och börja med.

Vi promenerade i rask takt till Lyran där mamma och Ylva skulle få äta lunch. Vädret var toppen, men det var varken mitt eller Hildas humör, jag var värst. Mamma och Ylva fick trots allt i sig varsin köttbullssmörgås och efter detta gick vi vidare.

Även denna promenad slutade med att mamma fick bära mig, jag var nöjd och somnade till och med tillslut. Nästa promenad lovar jag att ligga i min vagn.