En blå Bumbo

Mammas kompis Ylva var ju här och hälsade på i veckan. Hon berättade då om någonting som tydligen heter Bumbo. Jag och Hilda tittade fundersamt på varandra, vad eller vem var denna Bumbo. Nu vet jag! Mamma packade in mig och pappa i bilen i morse och körde raka vägen till en farbror som hette Fredrik och som bodde i Solna. När vi var framme ringde mamma till honom och han kom ner på gatan med en blå Bumbo i handen, mamma betalade glatt Fredrik och hoppade in i bilen igen med Bumbon i högsta hugg. Väl hemma igen fick jag bekanta mig med Bumbo. Jag tyckte att det var ganska så kul, men jag vill lova att jag blev förvånad när jag kunde sitta alldeles själv och titta på vad som hände runt omkring mig.

Jag har i helgen även lärt mig att vända mig från rygg till mage, alldeles själv. Idag när jag skulle visa det för morfar och mormor Eva var mamma dock tvungen att hjälpa mig litegrann på traven. De vuxna ska minsann inte tro att jag gör som de vill på beställning. Nä, när jag vill och endast när jag vill är det som gäller... Mamma och pappa skrattar också åt mig för att jag ser ut som en mask när jag försöker ta mig framåt där jag ligger i mitt babygym. Jag har lärt mig att man inte ska skratta åt andra utan med andra. Mamma och pappa har kanske inte förstått det!

Nu är klockan mycket och jag ska sova. Mamma och jag har försökt att ladda in en film på mig då jag liknar masken Kurt, men efter lång väntan lyckades vi inte. Vi gör ett försök en annan gång. Sov gott!