Buskillen

Jag vet precis vad jag får och inte får göra och jag gör helst det jag inte får. Jag är snabb som en vessla, mamma och pappa har inte en chans när jag sätter igång. Här har jag hunnit stoppa ner toalettpappret i toaletten innan mina föräldrar hann förstå vad som var i görningen.

Imorse fick jag tag på mammas sko och var på god väg... jag gjorde dock misstaget att kika ut genom springan vid toalettdörren så mamma fick syn på mig innan jag hann lägga den där den hör hemma, nämligen i toaletten:-) Busig till tusen, mamma och pappa kommer att ha att göra några år framöver om det var någon som trodde någonting annat. Igår skulle jag hjälpa mamma att plantera blommor. Mamma lade jorden i krukan och jag tog ut den. En jätterolig lek för er som inte provat. Tillslut fick mamma nog och pappa fick rycka in som barnvakt medan mamma gjorde färdigt det hon skulle. Så här såg jag ut då.

Det var tur att jag hade nappen i munnen, annars hade halva påsen jord hamnat där på precis samma sätt som den gula och den lila blomman gjorde.

Emrik 1 år

För några dagar sedan fyllde min kompis Emrik 1 år. Detta skulle firas tyckte mamma och jag så vi passade på att baka en tårta dagen till ära. Jag åt mest grädde och vindruvor medan mamma stod för tårtbaket.

Vi tog med oss tårtan till Öppna förskolan för att verkligen fira Emrik med pompa och ståt. Det var inte jättemånga barn på plats, men detta innebar mer tårta till oss som var där och det tyckte jag var toppen. Emrik tyckte sådär om tårtan men hans mamma Annika blev jätterörd över att vi bakat. Det tycker vi är en självklarhet!


Emrik fick ett litet paket av mig också. I paketet var det en t-shirt med trycket ÖVNINGSGÅR på. Jag tyckte att den passade honom perfekt eftersom han blir bättre och bättre varje dag och snart kommer han springa fram med full fart. Emriks mamma satte på honom tröjan när de skulle gå hem, titta så fin han blev.

Hilda på besök

Idag kom Hilda och hennes mamma Ylva på besök. Det var länge sedan vi träffades och Hildas hår hade blivit alldeles lockigt. Fint tycker jag. Jag låg och sov när gästerna anlände, men jag vaknade fort då jag hörde att Hilda lekte inne på mitt rum. Jag ville ju också leka och framförallt äta mellis. Det blev banan och smörgås för mig och gröt för Hilda, de stora fick nöja sig med smörgås och thé.

Efter fikastunden lekte vi lite till inne innan mamma kom på att vi skulle gå ut till lekparken, bra idé tyckte jag och Hilda tills vi kom på att detta innebar påklädning i allra högsta grad. Massvis med kläder skulle vi tydligen ha... Väl påpälsade kom vi tillslut ut till lekparken. Hilda började med att gunga och jag passade på att sitta på hästapållen.

Hilda tyckte inte att lekparken var så kul, jag hade desto roligare. Vi stannade en liten stund och vi hann med att både gunga, leka i sandlådan och gunga gungbräda tillsammans.

Sedan fick vi nog, hem igen. Mamma slarrvade och satte inte på mig selen i vagnen, vi skulle ju en sådan kort bit. Jag ville inte sitta i vagnen och var nära att dunka huvudet i asfalten när jag kastade mig snett framåt. Mamma fick hjärtat i halsgropen men lyckades på något vis få tag i min luva och rädda mig ifrån att slå i marken, halvt strypt blev jag på köpet, men det var bättre än vad som annars hade hänt. Nu är det sele i vagnen som gäller, hur kort bit vi än ska! Väl hemma hann vi leka en liten stund till innan Hilda och Ylva skulle bege sig iväg på nästa äventyr - in till den stora staden... Imorgon börjar Ylva jobba så nu får vi träffas på helgerna istället. Jag längtar till nästa gång. Jag är faktiskt inte lika rädd för Hilda längre:-)

Påsk på Ornö

Över påskhelgen styrde mamma och jag bilen mot Ornö. Pappa hade flygit iväg till London för en riktig grabbhelg och jag och mamma stod själva kvar:-) Morgonen började bra, jag var på strålande humör och lagom till det att vi skulle ge oss iväg var jag så trött att jag somnade så fort mamma satte in mig i bilen. Välplanerat om ni skulle fråga henne. Vi kom dock inte så långt för helt plötsligt pep det framme vid ratten och en stor röd termometer blinkade på instrumentpanelen. 110-väg och en liten Theo sovandes i bilen - inte det bästa senariot. Mamma fick gå ut och leta rätt på varningstriangeln och passade samtidigt på att ringa morfar som snäll som han är ryckte ut. Efter att fyllt på med vatten och kört en liten bit konstaterade vi att ingenting hade förändrats. Temperaturen steg och vi fick koppla på bogserlinan ungefär samtidigt som Theo bestämde sig för att vakna. Att bli bogserad och samtidigt försöka underhålla mig i baksätet tyckte mamma var lite trixigt. Jag tycker att hon skötte sig utmärkt och väl hemma hos morfar och mormor Eva fick jag äntligen komma ut i det fina vädret. Lunch väntade medan mamma och morfar fixade med bilen... Tillslut kom vi fram till att det bästa skulle vara om jag och mamma lånade morfars och mormor Evas bil istället. Färjan vi skulle åkt med hade 10.30 som avgångstid. 16.30 satt vi på färjan påväg ut i skärgården, några timmar försenade men lika glada ändå. Mamma tycker alltid att det är så härligt att åka ut till Ornö, trevligt sällskap och mycket rolig att göra. Jag tycker också att det är kul. Jag gillar dock familjens djur mest av allt.

Lexi

Tiger

och de 11 korna

Det var jättehärligt väder och vi gjorde en massa spännande saker. Vi gick på promenader, lekte vid bryggan, gungade och eldade rishögar samt gräset i hagarna. Jag tyckte att det var jättespännande.


Sophie och Carl-Otto är jättestora i jämförelse med mig. De tyckte mest om att vara med sina kompisar och att sitta och njuta i solen. Jag fick vara med litegrann men sedan lät jag dem vara ifred.

Ni måste ju få se min nya fina vagn också. Jag tycker jättemycket om den och mamma är också väldigt nöjd. Pappa också, men det skulle han aldrig erkänna. Här sitter jag i den och tittar på korna. Dem är fina och jag tror nästan att de är räddare för mig än vad jag är för dem.

Efter några fantastiska dagar var det dags att säga adjö. Vi kommer snart igen. Innan vi åkte hjälpte jag mamma att köra ner smutstvätten till tvättstugan med min lilla gå-vagn.

Theo kan gå

Nu går jag mer och mer alldeles själv. Helst håller jag någonting i händerna och när jag inte hittar någonting lämpligt stoppar jag båda händerna på magen och traskar iväg.

Maten ska in i munnen

Häromdagen tyckte mamma att jag skulle lära mig att äta själv med hjälp av en sked. Jag hade nämligen imponerat hemma hos farfar där jag lyckades komma på hur man skulle föra skeden till munnen. Hos farfar var skeden full med glass och det var väl inga problem att hitta rätt då. Mamma undrade om spagetti med tomat och mozzarella skulle vara lika populärt. Efter en lite stund började jag få in snittsen, jag klarade mig fin-fint! Gott var det också, jag har ju varit lite kräsen ett tag, men nu börjar saker och ting att slinka ner i min mage igen. Trots att det enligt bilderna ser ut som om jag inte fått i mig nästan någon mat alls fick jag alldeles själv i mig nästan en hel burk. Mamma fick sanera efteråt, både mig och omgivningen. När jag var färdigduschad och hon gav sig på köksgolvet hade den oragneröda sörjan etsat sig fast i golvet så hon fick minsann skrubba en bra stund. Här följer några bilder.

Kladdigt värre, men det mesta hamnade i min mage

några spagettisar lyckades fastna i handen, lägg märke till pincettgreppet

nu var maten slut

Farmor är toppen!

Idag bestämde sig mamma och pappa för att lämna mig hemma och själva bege sig ner till stan för att gå på bio. Mamma hade ont i hjärtat inför detta, pappa verkade inte bry sig alls. Jag skulle tydligen vara hemma med farmor, detta tyckte jag var okey. Jag och farmor gick ut och tittade på fåglarna utanför så att mamma och pappa kunde smita iväg. Jag märkte inte ens att de försvann och farmor och jag hade det jättetrevligt hela kvällen. Vi tittade på en massa olika djur utanför, fåglar och hundar är verkligen mina favoriter. Efter att vi varit utomhus gick vi in och lekte med mitt nya tangentbord som jag har fått och sedan var det rengöring i duschen som gällde. Välling och sedan var det sängen som hägrade. Farmor gjorde ett riktigt bra jobb för jag saknade inte mamma och pappa en enda gång. Mamma tänkte dock på mig flera gånger under filmen, pappa ingen. Sånt är livet!