Valla kor och elda högar

Oj, vad vi har varit mycket på landet denna höst. Mamma och pappa tycker att det är toppen och jag kan inget annat än att instämma. Att vara ute i skog och mark tycker jag är urmysigt och mamma och pappa tycker att det är bra för mig att se andra saker än höghus och lekparker. Motoriken utvecklas utav bara den, försök själva att gå i skogen, påpälsade med kläder och med ett par stövlar på fötterna.

mitt bland blåbärsriset

mossa är inte lätt att gå i

det är inte heller lätt att plocka lingon med tumvantar

På tomten finns det massvis att göra, pappa jobbar mest hela tiden och jag försöker såklart att dra mitt strå till stacken. Här har vi precis huggit ner ett träd med den fina yxan som pappa fick av morfar och mormor Eva.


Jag är också duktig på att bära runt stenar, de hamnar inte alltid där de ska, så mamma går efter och lägger tillbaka. Hjälpa till det är helt min grej:-) En dag kom tant Margareta och sa att det var dags att flytta korna. Glatt skyndade hela familjen till Maneäng för att samla in de 20 korna.

Jag och mamma skulle gå sist och se till att alla kossorna kom fram till den nya hagen. Pappa och tant Margareta skulle göra det tunga jobbet och gå först med peletshinken och se till att alla kossor följde med. Så här efteråt kan jag inte göra någonting annat än att konstatera att jag och mamma fick göra allt jobba. Kossorna ville inte gå framåt så mamma körde bilen längst bak, hoppade ut och jagade kor på sidan av vägen, i skogen och på ängarna. Jag stod upp i framsätet med händerna på instrumentbrädan och hejade glatt på. Efter att kossorna kommit hem till sin hage vid Lindviken var mamma och jag helt slut, pappa och tant Margareta var knappt svettiga.

Helgen efter hade pappa besök ifrån Jönköping så jag och mamma åkte ut själva för att fly lägenheten och en massa högljudda pojkar. Väl ute fick vi veta att det var eldningsvecka, så det var bara att tända på de två stora högar med ris som mamma och pappa har dragit ihop tidigare i höst. Tant Sophie kom förbi och hjälpte till, säg det inte till någon, men hon är en större pyroman än sin mor:-)

Att sedan grilla korv till lunch gör hela dagen fullbordad.

Nya kläder

På den senaste tiden har jag blivit alldeles bortskämd.

En mängd nya kläder har bara trillat in. Mamma och pappa skakar på huvudet och undrar när alla andra ska sluta spendera förmögenheter på mig. Mumin-tröja, fina jeans, mössa och vantar är bara några av sakerna. Tack till er alla!

farmor och farfar har köpt en fin vinteroverall

Lotta, farmors arbetskompis har stickat en fin-fin tröja

tant Carina har redan bestämt vilket lag jag ska heja på.

Öroninflammation

Aj, aj, aj! Nu är det synd om mig vill jag lova. Mamma och pappa har ju inga barn sedan tidigare och är på så vis inte så vana vid barn och barns olika sjukdomar Det tog dem ett ganska så långt tag innan de masade sig iväg till doktorn med mig, trots att jag var lite tröttare och grinigare än vanlig. När febern slagit till och hållit i sig i två dagar fick de äntligen ändan ur vagnen och tog med mig till farbror doktorn. Han kunde inte göra annat än att konstatera att jag hade öroninflammation Medicin skrevs ut och ska nu intagas tre gånger om dagen, mycket emot min egen vilja. Vänta bara tills jag blir stor och stark, då ska ingen och jag menar ingen hålla i mina armar, öppna min mun och ge mig illasmakande Kåvepenin. Som hämnd håller jag mamma och pappa vakna några timmar varje natt. Rätt åt dem. Förra helgen fick jag sova hemma hos mormor Eva som glatt tog emot mig efter att jag och mamma hade varit på min nya kompis Karls dop. Det var jättefint och Karl skötte sig utmärkt i kyrkan, med mig var det andra bullar. Sitta still är ju inte min grej. På kvällen skulle mamma, pappa och några av deras vänner ut på middag. De längtade efter en lång sovmorgon och tyckte att det var bra att mormor Eva ställde upp som barnvakt. Efter en god middag och en inte allt för sen kväll vaknade de hemma kl. 7 av en mobil som visst hade alarmet ställt:-) själv sov jag som en stock hemma hos mormor Eva och vaknade inte förens kl. halv nio. Livet är inte rättvist var det någon som sa... Snart ska vi åka ner till farmor och farfar. Det var länge sedan vi sågs och jag längtar massvis. Mamma har hittat kameran nu också så snart kommer det upp lite nya bilder på mig här på bloggen. Sov gott!