Ännu fler paket...

Är det möjligt? Jag tror att jag har fått minst hundra paket.

Massvis med papper och snören, toppen tycker jag. Jag fick kläder, leksaker, pengar till en ny bilbarnstol och ett körkort, ja ni läste rätt. Farbror Jonas och faster Erica har startat en fond till mig som ska resultera i ett körkort när den dagen kommer. Just nu finns körkortet bara på låtsas inramat som en fin tavla.

jag och farbror Jonas med mitt fina körkort

här leker jag med mina nya leksaker

Vi nere hos farmor och farfar och kommer att stanna här tills efter nyår. Hela familjen är sjuka, det är nog jag som har smittat dem. Pappa är det mest synd om, annat vore ju konstigt. Vi snorar och snurvlar och snyter oss om vart annat, men jag är glad ändå, i alla fall när jag är hos mamma och endast hos mamma. Hon är den enda som duger just nu och jag tror att hon börjar blir lite trött på det, men jag är en bestämd herre så vi får se när jag ändrar mig och släpper andra människor in på livet igen.

på julafton var jag och pappa snyggast i stan

Vi har varit på en massa olika utflykter här, mamma och pappa flänger runt med mig i hasorna och vi hälsar på både den ena och den andra. Igår vaknade jag inte på ett och samma ställe under hela dagen. På morgonen vaknade jag hemma hos farmor förstås, nästa gång jag vaknade efter en liten tupplur var jag på Babyland där mamma och pappa handlade en bilbarnstol. Den är blå och svart och jättefin. Nästa gång jag slog upp ögonen var vi hos farbror Jonas och faster Erica och slutligen vaknade jag hemma hos pappas barndomskompis Magnus sent på kvällskvisten. Tur att man har mamma som en säker punkt här i livet. Idag är pappa iväg och lagar bilen tillsammans med farfar. Jag och farmor har varit på promenad så mamma har fått liten "egentid", hon niger och bockar. Imorgon ska vi hem till gammelmormor på fika och så rullar dagarna på. Om min hosta inte är bättre på måndag har mamma bestämt sig för att ta med mig till doktorn. Hoppas han är lika snäll som den förre läkaren jag var hos, vi blev ju riktiga bundisar han och jag. Jag önskar er alla en riktigt god fortsättning, hoppas vi ses snart igen. En stor julkram från mig till er alla!

Tomten är liten men glad som aldrig förr!

Lilla julafton

Idag kom det en väldig massa människor på besök och alla hade med sig en massa presenter. Eftersom vi ska fira jul nere i Jönköping hos farmor och farfar tyckte mamma att hon kunde bjuda över sin släkt på nybakta lussebullar och glögg. Sagt och gjort, vid 6-tiden började folk drälla in och när alla tillslut var på plats var stämningen på topp. Alla fick julklappar, men jag tror bestämt att jag fick flest. Stort tack till alla ifrån mig, mamma och pappa. Imorgonbitti styr bilen motorhuven söder ut.

Morfar Lasse would have been proud!!

Luciafika & pepparkakshus

Pappa har bjudit hem två kompisar ifrån Jönköping, så efter en trevlig lunch tillsammans och paketöppning (jag bockar och bugar) flydde mamma och jag fältet. Vi ska bo hos morfar i natt. Jag tror att det är bäst för alla parter :-) Jag och mamma blev bjudna på luciafika när vi kom till morfar och mormor Eva. Alla mina morbröder var där samt mormor Evas kompis Linda. Linda hade köpt paket till mig, två på en dag, det är inte illa. Tusen tack! Jag höll låda i flera timmar innan jag somnade av utmattning i mammas famn. Mormor Eva tillverkar alltid ett jättefint pepparkakshus med omgivning varje jul och idag - dagen till ära - skulle detta konstverk monteras. Jag tittade spänt på medan mormor Eva fixade och trixade. Visst blev det fint.

Jag var jättefascinerad och tycker mest om ljusen som lyser. Tänk när jag förstår att man kan äta pepparkaksgrejerna... Mormor Eva gör alltid någonting nytt till pepparkakslandskapet varje år, detta år var det ett träd med massvis av glasyr på. Nästa år måste vi nog hitta ett nytt ställe att placera pepparkakshuset på, jag vet nämligen att jag kommer att vilja klämma och känna och gärna dra ned all som jag kommer åt, jag längtar!

Hur kommer man framåt?

Helgen gick som vanligt fort. På lördagen skulle vi åkt hem till Hilda eftersom hennes pappa fyllde år, men mamma mådde ingevidare så vi stannade hemma. Trist, men sådant är livet! På söndagen var hon återigen fit for fight och pappa och mamma bestämde sig för att ta med mig på min första julmarknad. Synd bara att det inte var en enda liten snöflinga ute på marken, men det är väl bara att vänja sig, på dessa breddgrader ser det ju mörkt ut på den fronten. Vi tog tunnelbanan in till stan, det var spännande och jag tittade nyfiket på allt och alla. Väl inne i stan blev pappa hungrig (ovanligt) så vi gick in på ett litet fik. Jag fick sitta i barnstol och pratade högt med alla som var där denna söndagsförmiddag. Alla som ville fick också se mina leksaker. Vilken liten charmknutte jag är.

Efter maten var det promenad upp till julmarknaden som gällde, vi var inte själva i Gamla stan, så det var ganska trångt i de redan så smala gränderna. Väl uppe på Stortorget var det inte bättre. Pappa och jag trängdes med vagnen bland alla människor och mamma passade på att se sig omkring.

Hon hittade en bod med massvis av saker som jag skulle gilla men vid detta laget hade jag redan somnat i vagnen och var inte det minsta intresserad av att titta. Pappa och mamma passade på att dricka lite glögg och äta pepparkakor innan de började sin vandring hemåt igen. Jag sov i lugn och ro, trots kullerstenarna eller kanske tack vare kullerstenarna. Skönt!

När vi kom hem ägnade jag större delen av kvällen åt det som jag gör mest hela dagarna, nämligen att förflytta mig. Jag är nu väldigt duktig på att åla som en mask, bakåt. Jag är även en hejare på att rotera 360 grader. Jag kan stå på alla fyra och gunga fram och tillbaka. Jag har bara inte kommit på hur sjutton man gör för att komma framåt och jag vill lova att frustrationen kryper närmare och närmare. Kan ingen berätta eller visa hur det ska gå till, jag blir snart galen. Doktorn som jag träffade när jag var 6 månader sa ju att jag var en stark kille och att jag nog snart skulle börja krypa. Jo tack, stark är jag minnsan, här lyfter jag upp mig så jag står med all vikt på händerna och tårna, men krypa, pyttsan!

Jag har dock kommit på ett litet knep för att ta mig framåt. Jag tar tag i någonting och drar. Vips har man förflyttat sig, nästan helt på egen hand :-) Stolen är nu min bästa kompis.

Var är mamma?

Igår tyckte mamma att det var dags att roa sig lite utan mig och pappa, hon var nämligen bjuden på julgala med sina arbetskamrater. Det skulle bjudas på god mat och bra underhållning. Unnade jag henne det? Svar nej! Pappa var väl okey ett tag men när jag blev trött och ville sova var det ingenting som dög, förutom mamma och hon var ju mil härifrån. Hur kan mina föräldrar göra detta mot mig? Jag var otröstlig och letade hela tiden efter mamma hemma i lägenheten, jag trodde ett tag att hon gömde sig inne på toaletten, men när jag och pappa gick dit för att släcka lampan förstod jag att hon inte var där, då grät jag om möjligt ännu mer. Vällingen som pappa gjorde i ordning dög inte och när jag skulle äta gröt var jag så trött att jag var ledsen trots att jag var hungrig. Tillslut somnade jag av utmattning vid 20.30-tiden. Jag tror att pappa tyckte det var skönt, han hade ju kämpat tappert hela kvällen och jag gjorde det inte lätt för honom... När mamma kom hem låg jag fortfarande och sov men hon tog upp mig och gav mig lite mammamat, det var gott och det kändes bra att hon var hemma. Imorse när jag vaknade och mamma lyfte över mig till hennes och pappas säng tittade jag mig ordentligt omkring, jag var tvungen att kontrollera att båda mina älskade föräldrar var där och ingen annanstans.

Veckan har annars gott väldigt fort, vi har varit på öppna förskolan, hälsat på Hilda och Ylva samt gjort ett besök hos gammelmormor. Där var det full rulle eftersom det var en trubadur på besök. Alla gamla tanter och farbröder sjöng för fulla muggar och trubaduren sa att jag nog var den yngsta i församlingen. Då skrattade alla gamla människor gott. Min farfar har hälsat på också, då blev jag alldeles glad, det var länge sedan jag såg honom. Mamma lägger in lite bilder för att visa vad vi pysslat med.

Veckan började med att jag hjälpte mamma att bädda sängen

jag har lekt med mina leksaker

här åker pepparkaksgubben karusell

jag också när pappa busar

jag gör "flygplanet"

dusch innan det är läggdags

en trött kille efter en händelserik dag

Majskrokar kräver dusch

I några dagar har mamma givit mig majskrokar när hon och pappa äter middag så att jag kan sitta med vid bordet utan att gå lottlös därifrån. Majskrokarna har en underlig förmåga att bara smälta i munnen och försvinna ner i magen, i alla fall större delen av majskroken, resten hamnar lite varsom. Golvet och barnstolen är ett favorittillhåll för majskrokarna, mellan mina fingrar är ett annat :-) Trots detta klet och gägg tycker mamma att det är viktigt att jag sitter med vid bordet och lär mig hur det går till i de stora människornas värld, så hon får helt enkelt acceptera detta gägg och att jag nu sedan en vecka tillbaka måste bada eller duscha varje kväll. Inte mig emot!

Här har jag lyckas få in nästa hela majskroken i munnen...

handen måste in för att komma åt den sista lilla mumsbiten...

efteråt var både jag och bordet alldeles kladdiga.

Det var dags för storrengöring och jag och Bumbo fick snällt hoppa ner i badkaret. Jag gillar ju att bada, men nu har även duschen blivit en favorit. Jag gillar mest när jag kan se vattnet, men ibland försöker mamma spruta vatten på ryggen och det går också bra...

allra mest tycker jag dock om att duscha själv.

Min nya hörna

Nu är min hörna i mammas och pappas sovrum äntligen inredd för mig. Jag har ju haft en vagga tidigare, men eftersom jag har blivit så stor har vi införskaffat en spjälsäng. Jag tycker jättemycket om den och har sovit i den både på dagarna och nätterna den senaste veckan. Inte illa tycker pappa som nu kan sträcka ut sig ordenligt i sängen. Mamma tycker också att det är toppen, men jag vet att de båda innerst inne saknar att ha mig i sängen brevid sig :-) Igår när vi var på Ikea skulle mamma hitta nya lakan till min fina säng, det fanns dock inga som passade i färg på barnavdelningen så mamma fick köpa vuxenlakan och ta fram symaskinen. Det blev toppenbra, se bara så mysigt jag har det!

En gåstol funkar till mycket

Idag har jag och mamma varit till min kompis Kalle och mammas kompis Lisa. Vi var bjudna på lunch klockan elva och mamma trodde inte att vi skulle komma dit i tid eftersom jag bestämde mig för att ta en lång förmiddagsnap i min nya spjälsäng innan vi skulle åka. Men lydig som jag är vaknade jag snällt så att vi kunde åka och vi kom precis i tid. Bra jobbat! Kalle är ju lite större än mig, men jag visar ingen rädsla. Iställe tittar jag med spänning och önskar innerst inne att jag kan göra de saker som Kalle klarar av. Snart, snart! Kalle hade en gåstol som jag fick låna, den var spännande vill jag lova. Jag fick dels sitta i den när jag åt och så kunde jag ta mig både framåt och bakåt i den, mest bakåt, men det gör detsamma. Kalle kunde även putta på mig när jag satt i gåstolen, det tyckte han var jättekul, jag tyckte att det var sådär.

Mamma var toppen nöjd efter lunchen, hon blev nämligen bjuden på lyxmat. Tandorichicken, nanbröd och bönsallad. Det är skillnad mot de rester som hon brukar äta här hemma. Efter lunchen var både jag och Kalle trötta så när vi åkte vidare mot Ikea gick Kalle och sov i sin säng. Jag somnade i bilen, men vaknade (två minuter senare) framme vid Ikea. Man vill ju inte missa någonting. Mamma handlade nya sängkläder till min nya säng och jag pratade med alla som ville lyssna. Efter en timme eller så åkte vi hem till oss. Ikväll ska vi till Lotta och Peter på fika. Peter ska baka, vi får se hur det går :-)

Pulkaåkning

Igår var moster Elin på besök med sin superkamera, det var dags att föreviga min första pulkaåkning. Visst blev fotona fina. Jag, mamma och moster klädde oss varmt och gick ut i snön för att njuta av den fina dagen. Mamma hade ju köpt en pulka till mig och nu skulle den invigas. Iklädd en massa kläder som toppades av min nya overall satt jag som en michelingubbe i pulkan.

Jag såg nog mer rädd än förtjust ut när mamma drog iväg med mig bort mot pulkabacken. Efter en liten stund och några åk i backen tyckte hela skaran att det var dags att gå hem, vi hade ju en stor uppgift framför oss, att montera och instalera moster Elins nya GPS. Jag satt i mammas knä inne i mosters nya fina bil och njöt. Det här var bättre än att åka pulka.

Mamma har insett att det nog krävs fler pulkautflykter innan jag kommer att tycka att det är superroligt. Tack moster för de fina bilderna. Du är välkommen att hälsa på any time!

Barnvagn och snö...

Idag skulle vi på utflykt till öppna förskolan. Utanför vällde snön ner och det tycker mamma är toppen. Gatan vi bor på är så fin när snön har lagt sig och bilarna är alldeles övertäckta med vit vit snö.

Jag fick sätta på mig min fina overall som jag fick av mormor igår. Den är röd, grå och vit. Till den hade jag min gråa fina stickade mössa som farmor har gett till mig tidigare i höstas. Gissa om jag var snyggast i stan. Mamma packade ner mig i vagnen och trots att jag knappt stack upp under alla täcken fick jag stora blöta snöflingor i ansiktet. Det var sisådär!

Nästan framme vid kyrkan mötte vi Elvine och hennes mamma. Elvine åkte inte vagn utan pulka, det såg jätteroligt ut och hennes mamma sa att de inte hade kommit fram på vägarna med vagnen, därav pulkan, smart! Sista biten gick vi tillsammans och när vi kom fram till kyrkan märkte vi att snöstormen gjort att många stannat hemma, men några tappra få var ändå där.

Vi sjöng min favoritsång om krokodilen och sedan var min dag gjord. Jag, Elvine och Emrik lekte för fullt och när vi gick hem var jag trött av utmattning. Jag somnade efter lite mat och sov sedan en lång stund. När pappa kom hem på kvällen passade mamma på att åka iväg och handla. Gissa vad hon köpte, jo en pulka till mig. Jag fick provsitta i pyjamas och allt, det var toppen!

Imorgon kommer moster Elin och morbror Johan på besök, då ska vi provåka ute i all snö, Jag längtar massvis...

Jag ser det snöa...

I morse när jag vaknade var det alldeles vitt utanför fönstret. Konstigt, tänkte jag, vad är det nu som har hänt? Mamma och pappa berättade att det vita kallades för snö. Hela familjen klädde på sig massa kläder och passade på att gå ut i det härliga vädret. Eftersom vi sovit inne i stan passade det bra att ta rundan runt Djurgården. Vi var inte de enda som var ute. Massvis med stora och små människor lekte i snön, några åkte pulka och verkade ha väldigt skoj! När vi åker till fjällen efter jul ska jag också få åka pulka, det har farmor lovat. Jag somnade ganska så fort och mamma och pappa turades om att köra vagnen på den hårdpackade snön. Efter en liten stund kom en stor traktor och plogade vägen som vi gick på, då blev det lättare att gå, men samtidigt blev det mycket halare. Både mamma och pappa höll på att stå på öronen mer än en gång, tur att jag sov, annars hade jag skrattat :-) När vi nästan var hemma igen kom det en gul spårvagn i full fart.

När vi hade värmt oss en sväng, pappa hade drukigt kaffe och jag hade ätit lunch tyckte mamma och pappa att det var dags att åka hem till Björkhagen igen. Pappa klädde på mig ordentligt med kläder så att jag inte skulle frysa i bilen. Jag sa hejdå till Sophie och Lexi och sedan hoppade hela familjen in i bilen för hemfärd. Hoppas att snön stannar kvar på marken, mamma har sagt att det brukar vara lite dåligt på den fronten.

När vi kom hem var jag så trött att jag somnade efter dagens bravader. Mamma och pappa passade på att dricka glögg och prata lite med varandra. Det tror jag att de tyckte var trevligt!

Världens sötaste

När jag och mamma kom hem ifrån vår morgonpromenad märkte jag att det var någonting stort på gång. Mamma hade tagit med sig fårfällen ifrån vagnen och lagt ut på sängen. Hon tog av mig alla kläder och så tog hon fram min favoritsak, kameran. Yes tänkte jag, fram med mitt bästa humör. Jag tycker själv att jag gjorde ett ganska så bra jobb. Mamma verkade nöjd efter en si så där hundra bilder. Här är några av dem, på ett kan man till och med se mina fina tänder som växer så det knakar...

6-månaders koll

I morse var jag och mamma iväg till BVC. Eftersom jag nu är en stor kille, hela 6 månader och 8 dagar var det dax att träffa farbror doktorn för att se att allt står rätt till. Jag vaknade tidigt och mamma var lite orolig för att jag skulle vara trött och grinig när vi kom till doktorn (sist vi var där skrek jag konstant i en halvtimme). Men inte behövde hon oroa sig inte, jag somnade i bilen på väg dit och när vi kom fram var jag på mitt bästa humör. Farbror doktorn visade sig vara en tant doktor och det gick lika bra det. Innan vi fick komma in till doktorn träffade vi syster Monica som vägde och mätte mig. 7825 gram och 67.5 cm lång. Inte illa pinkat :-) När vi sedan kom in till doktorn fick jag leka med en blå kloss, doktorn ville se att jag kunde ta den med båda händerna och att jag följde den med blicken när jag tappade den på golvet... Jag var dock mest intresserad av att stoppa den i munnen. När jag lekt med klossen ett tag fick jag lägga mig på skötbordet. Doktorn lyssnade på mitt hjärta och mina lungor. Hon klämde och kände på mig både här och där, lite obehagligt om jag får säga det själv, men jag gjorde snällt som hon ville. Mamma var jättestolt. När doktorn var klar med sin undersökning sa hon till mamma att jag var en oerhört fin bebbe som var otroligt stark och nyfiken på vad som hände runt omkring mig. Mamma blev om möjligt ännu stoltare. Nu väntar vi bara med spänning på att jag ska börja krypa, doktorn sa att det nog snart kommer att hända:-) Dagen till ära hade jag min fina overall som jag fick av farmor och farfar i helgen. Visst är jag tjusig.

Städdax!

Till mammas lycka eller kanske olycka (välj själv) har jag nu kommit på att det är skoj att städa. Så fort dammsugaren kommer fram vill jag vara där och hjälpa till. Jag tycker om att känna och att putta dammsugarslangen fram och tillbaka. Det är också väldigt roligt att ta på själva dammsugaren. Den är blå och fin och ganska så hård. Den låter högt, men det är ingenting om man jämför med när mamma mixar mat till mig. Vissa bebbar är rädda för sina dammsugare, men det är inte jag. Se själva!