Stick i benen

I måndags var jag och mamma till BVC. Det var dags att väga och mäta sig igen och inte nog med det, jag skulle få sprutor för första gången i mitt liv. Att ligga på vågen och att sträcka ut sig i streckbänken där man blir mätt är inga problem, det har jag gjort så många gånger att jag skulle klara av det i sömnen. Denna gång vägde jag 6485 gram och var hela 62,5 centimeter lång. Jag växer så det knakar...

Sedan var det dags för dessa förbaskade, men ack så nödvändiga sprutor. Jag är lite arg på mamma eftersom hon inte förvarnade mig om att det faktiskt kunde göra ont. Den första sprutan var dock inga problem, jag såg lite fundersam ut och blev nog mest förvånad då mamma viftade med en leksak framför ögonen på mig och tanten bredvid stack mig i låret. Mamma berömde och sa att jag var jätteduktig och i detta läge kunde jag inte ana vad som väntade det andra låret. Den andra sprutan var inte alls lika godhjärtad som den första och det tänkte jag minsann göra den och alla runtomkring medvetna om. Jag vill lova att jag både skrek och grät till och med när tanten på BVC hade tagit ut sprutan ur benet på mig. Som tur var fick jag sitta i mammas knä och jag blev så trött av ansträngningen att jag somnade i mammas famn bara efter några minuter.

När vi kom hem var mamma extra snäll hela dagen och när pappa kom hem från jobbet tog han också hand om mig. Jag var lite grining, men inte så mycket och som tur var fick jag ingen feber.
Jag fick däremot två jättefina plåster, ett på varje ben.

Jag längtar dock inte till nästa spruta...