Ännu fler paket...

Är det möjligt? Jag tror att jag har fått minst hundra paket.

Massvis med papper och snören, toppen tycker jag. Jag fick kläder, leksaker, pengar till en ny bilbarnstol och ett körkort, ja ni läste rätt. Farbror Jonas och faster Erica har startat en fond till mig som ska resultera i ett körkort när den dagen kommer. Just nu finns körkortet bara på låtsas inramat som en fin tavla.

jag och farbror Jonas med mitt fina körkort

här leker jag med mina nya leksaker

Vi nere hos farmor och farfar och kommer att stanna här tills efter nyår. Hela familjen är sjuka, det är nog jag som har smittat dem. Pappa är det mest synd om, annat vore ju konstigt. Vi snorar och snurvlar och snyter oss om vart annat, men jag är glad ändå, i alla fall när jag är hos mamma och endast hos mamma. Hon är den enda som duger just nu och jag tror att hon börjar blir lite trött på det, men jag är en bestämd herre så vi får se när jag ändrar mig och släpper andra människor in på livet igen.

på julafton var jag och pappa snyggast i stan

Vi har varit på en massa olika utflykter här, mamma och pappa flänger runt med mig i hasorna och vi hälsar på både den ena och den andra. Igår vaknade jag inte på ett och samma ställe under hela dagen. På morgonen vaknade jag hemma hos farmor förstås, nästa gång jag vaknade efter en liten tupplur var jag på Babyland där mamma och pappa handlade en bilbarnstol. Den är blå och svart och jättefin. Nästa gång jag slog upp ögonen var vi hos farbror Jonas och faster Erica och slutligen vaknade jag hemma hos pappas barndomskompis Magnus sent på kvällskvisten. Tur att man har mamma som en säker punkt här i livet. Idag är pappa iväg och lagar bilen tillsammans med farfar. Jag och farmor har varit på promenad så mamma har fått liten "egentid", hon niger och bockar. Imorgon ska vi hem till gammelmormor på fika och så rullar dagarna på. Om min hosta inte är bättre på måndag har mamma bestämt sig för att ta med mig till doktorn. Hoppas han är lika snäll som den förre läkaren jag var hos, vi blev ju riktiga bundisar han och jag. Jag önskar er alla en riktigt god fortsättning, hoppas vi ses snart igen. En stor julkram från mig till er alla!

Tomten är liten men glad som aldrig förr!

Lilla julafton

Idag kom det en väldig massa människor på besök och alla hade med sig en massa presenter. Eftersom vi ska fira jul nere i Jönköping hos farmor och farfar tyckte mamma att hon kunde bjuda över sin släkt på nybakta lussebullar och glögg. Sagt och gjort, vid 6-tiden började folk drälla in och när alla tillslut var på plats var stämningen på topp. Alla fick julklappar, men jag tror bestämt att jag fick flest. Stort tack till alla ifrån mig, mamma och pappa. Imorgonbitti styr bilen motorhuven söder ut.

Morfar Lasse would have been proud!!

Luciafika & pepparkakshus

Pappa har bjudit hem två kompisar ifrån Jönköping, så efter en trevlig lunch tillsammans och paketöppning (jag bockar och bugar) flydde mamma och jag fältet. Vi ska bo hos morfar i natt. Jag tror att det är bäst för alla parter :-) Jag och mamma blev bjudna på luciafika när vi kom till morfar och mormor Eva. Alla mina morbröder var där samt mormor Evas kompis Linda. Linda hade köpt paket till mig, två på en dag, det är inte illa. Tusen tack! Jag höll låda i flera timmar innan jag somnade av utmattning i mammas famn. Mormor Eva tillverkar alltid ett jättefint pepparkakshus med omgivning varje jul och idag - dagen till ära - skulle detta konstverk monteras. Jag tittade spänt på medan mormor Eva fixade och trixade. Visst blev det fint.

Jag var jättefascinerad och tycker mest om ljusen som lyser. Tänk när jag förstår att man kan äta pepparkaksgrejerna... Mormor Eva gör alltid någonting nytt till pepparkakslandskapet varje år, detta år var det ett träd med massvis av glasyr på. Nästa år måste vi nog hitta ett nytt ställe att placera pepparkakshuset på, jag vet nämligen att jag kommer att vilja klämma och känna och gärna dra ned all som jag kommer åt, jag längtar!

Hur kommer man framåt?

Helgen gick som vanligt fort. På lördagen skulle vi åkt hem till Hilda eftersom hennes pappa fyllde år, men mamma mådde ingevidare så vi stannade hemma. Trist, men sådant är livet! På söndagen var hon återigen fit for fight och pappa och mamma bestämde sig för att ta med mig på min första julmarknad. Synd bara att det inte var en enda liten snöflinga ute på marken, men det är väl bara att vänja sig, på dessa breddgrader ser det ju mörkt ut på den fronten. Vi tog tunnelbanan in till stan, det var spännande och jag tittade nyfiket på allt och alla. Väl inne i stan blev pappa hungrig (ovanligt) så vi gick in på ett litet fik. Jag fick sitta i barnstol och pratade högt med alla som var där denna söndagsförmiddag. Alla som ville fick också se mina leksaker. Vilken liten charmknutte jag är.

Efter maten var det promenad upp till julmarknaden som gällde, vi var inte själva i Gamla stan, så det var ganska trångt i de redan så smala gränderna. Väl uppe på Stortorget var det inte bättre. Pappa och jag trängdes med vagnen bland alla människor och mamma passade på att se sig omkring.

Hon hittade en bod med massvis av saker som jag skulle gilla men vid detta laget hade jag redan somnat i vagnen och var inte det minsta intresserad av att titta. Pappa och mamma passade på att dricka lite glögg och äta pepparkakor innan de började sin vandring hemåt igen. Jag sov i lugn och ro, trots kullerstenarna eller kanske tack vare kullerstenarna. Skönt!

När vi kom hem ägnade jag större delen av kvällen åt det som jag gör mest hela dagarna, nämligen att förflytta mig. Jag är nu väldigt duktig på att åla som en mask, bakåt. Jag är även en hejare på att rotera 360 grader. Jag kan stå på alla fyra och gunga fram och tillbaka. Jag har bara inte kommit på hur sjutton man gör för att komma framåt och jag vill lova att frustrationen kryper närmare och närmare. Kan ingen berätta eller visa hur det ska gå till, jag blir snart galen. Doktorn som jag träffade när jag var 6 månader sa ju att jag var en stark kille och att jag nog snart skulle börja krypa. Jo tack, stark är jag minnsan, här lyfter jag upp mig så jag står med all vikt på händerna och tårna, men krypa, pyttsan!

Jag har dock kommit på ett litet knep för att ta mig framåt. Jag tar tag i någonting och drar. Vips har man förflyttat sig, nästan helt på egen hand :-) Stolen är nu min bästa kompis.

Var är mamma?

Igår tyckte mamma att det var dags att roa sig lite utan mig och pappa, hon var nämligen bjuden på julgala med sina arbetskamrater. Det skulle bjudas på god mat och bra underhållning. Unnade jag henne det? Svar nej! Pappa var väl okey ett tag men när jag blev trött och ville sova var det ingenting som dög, förutom mamma och hon var ju mil härifrån. Hur kan mina föräldrar göra detta mot mig? Jag var otröstlig och letade hela tiden efter mamma hemma i lägenheten, jag trodde ett tag att hon gömde sig inne på toaletten, men när jag och pappa gick dit för att släcka lampan förstod jag att hon inte var där, då grät jag om möjligt ännu mer. Vällingen som pappa gjorde i ordning dög inte och när jag skulle äta gröt var jag så trött att jag var ledsen trots att jag var hungrig. Tillslut somnade jag av utmattning vid 20.30-tiden. Jag tror att pappa tyckte det var skönt, han hade ju kämpat tappert hela kvällen och jag gjorde det inte lätt för honom... När mamma kom hem låg jag fortfarande och sov men hon tog upp mig och gav mig lite mammamat, det var gott och det kändes bra att hon var hemma. Imorse när jag vaknade och mamma lyfte över mig till hennes och pappas säng tittade jag mig ordentligt omkring, jag var tvungen att kontrollera att båda mina älskade föräldrar var där och ingen annanstans.

Veckan har annars gott väldigt fort, vi har varit på öppna förskolan, hälsat på Hilda och Ylva samt gjort ett besök hos gammelmormor. Där var det full rulle eftersom det var en trubadur på besök. Alla gamla tanter och farbröder sjöng för fulla muggar och trubaduren sa att jag nog var den yngsta i församlingen. Då skrattade alla gamla människor gott. Min farfar har hälsat på också, då blev jag alldeles glad, det var länge sedan jag såg honom. Mamma lägger in lite bilder för att visa vad vi pysslat med.

Veckan började med att jag hjälpte mamma att bädda sängen

jag har lekt med mina leksaker

här åker pepparkaksgubben karusell

jag också när pappa busar

jag gör "flygplanet"

dusch innan det är läggdags

en trött kille efter en händelserik dag

Majskrokar kräver dusch

I några dagar har mamma givit mig majskrokar när hon och pappa äter middag så att jag kan sitta med vid bordet utan att gå lottlös därifrån. Majskrokarna har en underlig förmåga att bara smälta i munnen och försvinna ner i magen, i alla fall större delen av majskroken, resten hamnar lite varsom. Golvet och barnstolen är ett favorittillhåll för majskrokarna, mellan mina fingrar är ett annat :-) Trots detta klet och gägg tycker mamma att det är viktigt att jag sitter med vid bordet och lär mig hur det går till i de stora människornas värld, så hon får helt enkelt acceptera detta gägg och att jag nu sedan en vecka tillbaka måste bada eller duscha varje kväll. Inte mig emot!

Här har jag lyckas få in nästa hela majskroken i munnen...

handen måste in för att komma åt den sista lilla mumsbiten...

efteråt var både jag och bordet alldeles kladdiga.

Det var dags för storrengöring och jag och Bumbo fick snällt hoppa ner i badkaret. Jag gillar ju att bada, men nu har även duschen blivit en favorit. Jag gillar mest när jag kan se vattnet, men ibland försöker mamma spruta vatten på ryggen och det går också bra...

allra mest tycker jag dock om att duscha själv.