Antligen framme!

Nu ar vi antligen framme. Flygresan till vart resemal, San Fransisco tog lang, lang tid. Jag var dock varldens basta enligt bade mamma och pappa. Inte ett pip pa nastan hela resan trots att jag var tvungen att sitta still valdigt mycket och trots att jag inte ville sova sa mycket. Eftersom det var tva mellanlandningar fick jag komma ut och rora pa benen lite da och da trots allt. Val framme var jag trott som aldrig forr och accepterade till och med en kram av Janice eftersom jag inte orkade protestera. Mamma, pappa och jag far sova i Abigails rum och jag har en egen spjalsang som ar toppen. Familjen som vi bor hos har tva hundar och vi ar redan basta vanner. Mac och Harry tycker nastan lika mycket om mig som jag tycker om dem. Igar var vi pa picknick och promenad en liten bit har ifran. Jag fick leka i en lekpark och da var min dag gjord. Pa kvallen kom Adams mamma over pa middag, har i USA firade de namligen fathersday igar och pappa trodde minnsann att han ocksa skulle bli firad, men icke sa nicke. Far inte mamma present, far inte pappa present. Dock at vi en fantastisk middag med grillad lax och en massa annat gott. Jag somnade utmattad redan klockan 7 och vaknade sedan pigg igen vid 4-tiden pa morgonen. Idag ska vi in till San Fransisco och pappa har tankt att ata ostron till lunch nere i Fischermans Warf. Vi skriver snart igen.