Nu har det äntligen hänt! Jag har gett bort mina älskade nappar till kalvarna ute på Ornö. Jag kom själv på att jag skulle göra det och när jag väl berättade för mamma att jag ville ge bort dem skedde allting väldigt snabbt. Så fort att till och med mamma blev lite orolig för hur allting skulle gå. Men allt gick bra. Andra natten var värst, fy vad ledsen jag var. Mamma fick ont i hjärtat och jag grät mig själv till sömns. Jag kan fortfarande fråga efter min nappar, de har ju varit en stor del av mitt 3-åriga liv, men jag är inte alls ledsen längre över att jag inte har dem hos mig. Precis som mamma säger så vet jag att kalvarna behöver dem bättre än mig!
På väg ut ur bilen med napparna i famnen.
jag spanar in vilken kalv som ska få mina nappisar
den här ser bra ut och jag gör mig redo att
kasta in mina nappar till kalven.
så, nu är det hela avklarat.
Mamma, jag och tandläkaren är väldigt nöjda!