Ajja bajja!

Jag hittar på hyss. Inga bra hyss! Så fort mamma eller pappa vänder ryggen till tycker jag att det är dumt att sitta ner i min stol, varför ska man göra det när man kan stå upp i den? Snabb som en vessla är jag då jag lyckas trixa upp båda benen och vända mig mot ryggstödet, sedan är det plättlätt, bara att använda benmusklerna och ställa sig upp. Mamma tittar argt och säger ajja bajja, men jag bara ler. Pappa funderar på två spännband för att hålla mig kvar i stolen, mamma funderar på en ny stol, vi får se vem som drar det längsta strået. Här är jag lyckligare än de flesta!

Jag har förresten fått en tand till . Jag dregglar som få och har hållit mamma uppe två nätter i rad, men nu har den kikat fram. Mamma hoppas på en natt med sömn åt hela familjen, den som lever får se. Eftersom jag nu är mer än 8 månader ska jag börja äta mat med lite större bitar i. Den som har hittat på det glömde dock att fråga om min åsikt... några tuggor går bra, men sedan åker munnen igen och jag vägrar. Tugga är till för de som inte åker gräddfil här i livet, jag vill gapa och svälja. Puréer är helt min grej!